歷經了兩個星期的等待，終於等到了這個鍵盤. .
目前正在適應鍵盤的距離，滑鼠也很漂亮簡直沒話說阿~
由於桌面太小墊板有點擺不下去，有考路換更大的桌面，讓墊板可举彥宰板可仩罥完
總而言之我很滿意這個鍵盤，第一次寫評論寫的這麼認真~下次會繼續回

Jag har haft det här tangentbordet (Elwood) i ett par år nu och jag gillar det verkligen, men det är inte perfekt. Kanske ingenting är perfekt? Det är så vackert att se på. Knapparnas verkan är precis rätt för mig, tillräckligt motståndskraftig och tillräckligt klickig. Den har fungerat felfritt. Och när jag sätter mig ner för en lång skrivsession försvinner det under mina fingrar i ett flöde av ren sensuell lycka.

Å andra sidan, när jag håller på med vanligt kontorsarbete — mejl och så — är det lite mindre praktiskt än vanliga tangentbord. Detta på grund av de runda nycklarna. De är vackra att se på. Och de är designade så bra som runda tangenter kan vara, tror jag (varje tangent är något konkav för att styra fingret in i dess mitt). Men den cirkulära designen av tangenterna lämnar mycket tomt utrymme mellan tangenterna, och det betyder att när du tar händerna från tangentbordet och sedan kommer tillbaka till det, kan dina fingrar lätt glida in i de tomma utrymmena så att din tangenttryckning träffar fel tangent eller flera tangenter.

Så det är mitt enda klagomål. Jag älskar det, men det är lite kinkigt. Det här tangentbordet är inte helt praktiskt för vardagsarbete, men om du värdesätter estetik så är det väl värt det.

Jag har varit både IT-proffs och författare sedan 1982. Jag har byggt tangentbord från grunden och har fixat tangentbord från nästan alla tillverkare på planeten. Även om det fanns några ganska bra förr i tiden, är de flesta nu irriterande och vissa hatar jag helt enkelt till den grad att jag slår, kastar eller slår flera gånger på skrivbordet igen. Ja, jag har en grej om tangentbord och möss också! Jag har stora händer och började spela basketbollar vid 12 års ålder, så ni kan föreställa er vilka problem som alla dessa små, trånga, icke-taktila inmatningsanordningar för korta slag har orsakat mig genom åren.

Eftersom jag kände till min benägenhet för illvilja (han ärvde samma egenskap) gav en av min son mig en Azio Retro Classic i present. Det var vackert, det var stort, det var tungt, det var steampunk. Även om jag var skeptisk gick jag över till det samma kväll. Tangentbord är en daglig praxis och jag tillbringar timmar med att svara på mejl från jobbet, använda klienternas tangentbord på deras plats, göra personlig korrespondens och, när det är tyst i huset, arbetar jag på nästa stora amerikanska roman.

Allt var bra de första veckorna efter att jag fick Azio, sedan började problemen. Det verkade som att varje tangentbord jag rörde, vare sig det var på jobbet, på en klientplats eller på mina andra datorer, gav mig stavfel och skratt. Jag ställde upp mitt Apple-tangentbord i full storlek på jobbet till samma rake och avstånd som min Azio var hemma. Det hjälpte inte. Jag tänkte att jag kanske behövde nya glasögon. Det gjorde jag, men de hjälpte inte heller med stavfel och floskler.

Det visade sig att jag på bara några veckors regelbunden användning hade blivit så inställd på trycket, klicket och slaget från Azio att mitt missnöje för andra tangentbord undermedvetet visade sig på ett ovanligt sätt. Eftersom jag inte kunde kasta ett klients tangentbord över deras vardagsrum eller krossa det i stycken på deras större än mitt lönebord i mahogny, höll mina fingrar bara avståndet, färden och slaghastigheten som jag använde på Azio. När jag väl kom på det blev det bättre men jag hatar fortfarande alla andra tangentbord jag måste använda. På uppsidan, chefen skaffar mig en Azio till kontoret. Om jag nu bara kunde få alla våra kunder att göra detsamma.

Tack för att du gör en så användbar och bra kvalitetsprodukt.